Jordenterra Lyrics

Jordenterra lyrics

Det växte upp en lilja uti dalen som en blomstertärna där upprann 

Jag stannade och kände doften av det förflutna, spidas med ett stänk av
vinden 

Dold på den platsen under blommornas bädd, där vilar den som jag har lovat
tro 

Men svalorna svävar högre upp än mitt löfte, därför rinner min tår på
kinden 

Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som
vilar här 

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden


Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år


Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden 

Jag svor att följa dig på eviga stigar, valde en som var båd bred och lång


Stapplada fel, förlorade dig ur sikte, därav skiljdes våra öden 

Sökte förtvivlat, fann min vän igen, men sanden hade runnit ut för dig 

Ber dig förlåta brottet av mitt lov, jag kan ej följa dig i döden 

Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som
vilar här 

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden


Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år


Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden 



Teño un pesar como un puño, eicho de contar un dia 

No meu corazón non cabe, cousa de melancholia 

Un corazón de madeira, heino de mandar hacer 

Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer 



Liksom en eld kan värma frusna kroppar, tinar mina tårar upp min sorg 

Frigör en lättnad, vet att du ej mig klandrar, minnen ska jag aldrig försaka


Plockar den liljan, sprider bladen för vinden, fastnar på en vigne,
fjäderklädd 

Så finns du med mig, svävande på en fågel trots att du bli`tt mull tillbaka


Så väx vackra lilja, fylld av allt som fanns i själen på den kropp som
vilar här 

Ja, väx vackra lilja som ett hopp för mig som frusen känner sorg i norden


Och flyg sorgens fågel, dela med dig av den känsla som du känt i många år


Ja, flyg sorgens fågel, dela med dig av de minnen som nu vilar i jorden 



Teño un pesar como un puño, eicho de contar un dia 

No meu corazón non cabe, cousa de melancholia 

Un corazón de madeira, heino de mandar hacer 

Que no sienta, ni padezca, ni sepa lo que es querer