Utvandraren Lyrics

Utvandraren lyrics

[vers 1]



Jag lättar ankar och beger mig ut på djupt vatten

Papperet är dyrare än insidan på julklappen

Ett sorgset sinne, för alla sätt är vedertagna

Jag målar perfekta bilder, för sneda ramar

Sliter hårt för smutsfläcken jag älskar

Den dag ni siktar högt är luftskeppet fjättrat

Det här är inte för dem som känt mig innan detta

Korparna flyger och tornen syns när dimman lättar

Finns jämt, så skit i vilken dag ni väljer

Ville aldrig ha något hellre, än de ideal ni säljer

Jag kan ta alla synder för en hel planet

Vet jag lever, kan inte leva med det jag vet

Era stjärnor utav palett

Dags att ta undan vattnet och möta tjocka släkten

Jag lever nu och krockar med tid och rum

Kör krona eller klave och spottar i livets brunn

Softar i minimum, kan oftast va lite dum och seglar på erfarenhet

Bläcket i pennan brinner tills jag lämnar in den

Ni är välkomna hit, men glöm inte att stänga grinden



[refräng] x 2

Jag hade drömmar om att leka med vokalerna

Men lämnades med tystnaden som ekar i lokalerna

mår inte dåligt, kan ej dö av det vi inte vet

Sluta fiska när jag tömt min sjö på kreatvitet



[vers 2]



Jag knyter mina kängor och traskar över tundran

Undrar vart jag ska, snurrar flaskorna och blundar

Andas häftigt när jag ska sluta ögonen

Skakar av mig hugg i ryggen, hatar grus i snöbollen

Mörkret går upp ljus, ni lär er en i taget

Molnen hopas över kroppen, det blir säkert regn idag med

Snubblar lättare om man är redlöst packad

Plus att det går fort när man springer fram i nersförsbackar

Kritiker, låter dem löpa som hyndor

Och hejda inte livet, ni gråter för söta små rynkor

Och klättrar till jag inte törs gå ner, jag klarar mig

Håller ut tills endast mitt kött och ben är kvar av mig

Jag definieras av superlativen

Om det är en tolkningsfråga, säg du njuter av livet

Aldrig vart den som vänder kappan efter vinden

Spelar god kristen, som smäller klapparna på kinden

Starta diskussion och se själv att Johan vinner

Leta var du vill, för jag har ingen tronarvinge

En kantstött pelare som inte pallar trycket

Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker



[refräng] x 2



[vers 3]



Jag står stilla, se på offren som leder er

Ni vill inte ha min värld, jag måste ta del av er

Försöker kubba, så rymmer ni ett ont öga

Jag komponerar en symfoni för tondöva

Simmar sedan runt jorden på första andetaget

Släckte solen med en pust, blev törstig så då drack jag havet

Allt kommer vara så här, morgon, middag, kväll

Tills jag tar mig till en väg och någon gång hittar hem

Förlorat allt, snart lyckas jag väl tappa stinget

Det är som en sanddyn som flyttar sig i takt med vinden

Hur en tunga utav sammet plus är smord i käften

Hittar mig på högsta berget väntandes på moderskeppet

Sådana som jag finns bakom allt det lätta

Även alla röstlösa har något att berätta

Ett avbrott för replik, ett slags skott i repris

Mina pusselbitar tas bort och sätts dit

Har skit upp hit, vadar i lera själv 

Vägrar be om ursäkt för skadan är redan skedd

Och när jag väl ger upp, när inget går att ändra på

Drar vi alla stickan, så då sitter jag med längsta stråt



[refräng] x 2