Lars Winnerbã¤ck Sã¶ndermarken Lyrics

Sã¶ndermarken Lyrics

SÃ¥ som himlen ser ut
en tisdag över skolans
kommunala
korridorer
Klockan fyra i oktober
Strax innan det mörknar
och det
luktar från bespisningen
Halvhjärtad husmanskost
och löven
ligger klistrade
mot marken

Gråvita
skyar
Tandläkarväder
Nån grävmaskin som sliter upp
en
cykelväg vid fotbollsplan
Och nyponbuskar, nyponbuskar
Hela vägen
nyponbuskar
ser jag när jag blundar
och nånstans där så blev
jag
den jag är

Jag ser gitarren i butiken
Symbolen för att
skolka
Sagan om ett uppror
Drömmen om en högre höjd
Ett
sjörövarskepp
som blåser rätt in i Los Angeles
Och
stjärnorna som glittrar
Och ingen jävel når mig
nånsin
mera

En enda ambition
Att få brudarna från Berga
att skratta
eller gråta
och rymma över taken
Bort från regelboken,
stöveltrampet,
tegelväggen, la isla bonita
Och dom
brandgula
stolarna man staplar
på varandra

Parkeringshus
byggdes
Ett litet steg för människan
Ett stort steg för
betongen
och den rotlösa känslan
Som ännu ett hinder
på
vägen mot den råa romantiken
och gitarren i butiken
och
flykten
över taken

Man la klossar över ängen
med små
fönster och dörrar
Det var slogans överallt
från alla
medelbeiga firmor
Och en skivaffär i centrum
som ett hål genom
kulissen
ut i verkligheten, drömmen
Ut till färgerna man
bara
ser på bio

Vi bildade band och blåste ringar
Drog med
handen genom jorden
Fyllde naglarna med lera
av all yta som vi
skrapade
För nånstans under lagren
av tätortstimotej
bredde
stora världen ut sig
utan farthinder och Konsumkort
och
nypon

Vi satte båtarna i bäcken
såg dom flyta in i
tunneln
Kanske vidare mot Vättern
och kanalen ut till
Nordsjön
över vågorna mot Irland
ut på havet och sen
blåsa
iväg och aldrig komma tillbaka
mer till bäcken
där
det började

Jag ser den gräddgula färgen
Den moderna men
diskreta
En helhet för det enkla
Bara fälla upp och skruva
Men
ändå alltid nåt
som ville jaga och förvirra
NÃ¥t som inte
var Ikea
Nåt som inte hade lösningen
i kanten

Jag hör det
inrökta ljudet
från en replokal vid tågstation
Bland
speditionslokaler
och bortglömda depåer
Det stumma, dova
skinnet
och basen som darrar i gallret
och glaset och det doftar
just
som asfalt gör
om hösten

Vi gömde Fibban under
stenen
Willes vin i busken
Hela dungen var ett mikro-Vegas
Ladan bytte
hänglås
Och ovan allt en himmel
liksom silad ifrån kusten
med
det lilla som blev över
efter vågorna och stormarna
och
skummet

Jag kan inte återvända
En brottsplats måste
vila
Flyktbilen är dumpad
Stålarna är rena
Nu bygger vi ett
nytt hem
Startar upp och börjar om
Söndermarken jagar mig
men
jag är inte där