Lars Winnerbã¤ck Psalm I Januari Lyrics

Psalm I Januari Lyrics

Fenomena, Du står tidlös mellan björkarna i frostat
vinterhår.
Fenomena, Du är tusental av nykterhet, och svaren där
jag går.
Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan.
Lika
liten som ett sommarregn, för dom som inte hörde vad Du sa.
Här
lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
Jag
går och säger till mig själv: Snart är det vår. Då faller
regnet, inte jag.

Fenomena, Du är vakan över mänskobyn, och
flykten därifrån.
Fenomena, Dina änglar sjunger kärlek, under
månen, ner vid ån.
Här växer tystnaden till vakuum, i betong och
korridor;
vi glömde björkarna, och änglarna i snön. Och vissa
tror att Du försvann.
Glömskan härjar fritt och spottar skräck
på fröken Svår.
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för
att inte bli nånting man tar sig an.

Fenomena, Du är lugnet som en
söndag sprider ut på alla torg.
Fenomena, Du predikar lika brinnande
om glädje, som om sorg.
Lika självklart spricker isen, som den frusit
till en gång,
och Du spelar skådespelet gång på gång. Men har
vi lärt oss nånting alls?
Det är nätt och jämt att vi kan
älska i betong,
och lika hårt, som Dina änglar sjunger vackert,
stramar glömskan om min hals.

Fenomena, Du står tidlös mellan
björkarna, och sträcker ut Din hand.
Fenomena, Du är Leva, låta
leva, lite lugn i Leva land.
Lika jungfrulik som morgonen, om våren,
bortom stan.
Lika väldig som ett åskmoln, när Du dånar över
sovande kvarter.
Här lever drömmen om "det största", som
en bubblande vulkan.
Snart spricker isen över ån. Du viskar tyst:
LÃ¥ngt bortom rikedom finns mer.