Lars Winnerbã¤ck Plastartiklar Lyrics

Plastartiklar Lyrics

Ja det var sena, sena kvällen igen
och det var kroppar dans och
dricka.
Det var tanklösa små dockor
med trendiga, övade
ord.
Och musiken var en billig genväg
mellan pojke och flicka.
Ja
det var oklara små tankar,
ja det var filmernas metod.
Och där
fanns alla välpolerade, tomma plastartiklar
som kunde kyssa fram ett
litet samvete av dåligt slag.
Och i rummet flög det litervis med
doftande partiklar,
rosor, hyasinter, blå hallon och gummi, vanilj i ett
andetag.
Och deras bästa vän, deras bästa vän
är en tv
serie från Kalifornien.

Och där fanns han den fruktade,
som
ingen ville störa.
Med sin spegelbild i minnet,
arga ögon och en
allvarlig min.
Och han gjorde aldrig nånting
som inte Terminator
skulle göra.
Med en blick strax över andras
fick han alla andra att
se ut som små glin.
Och han vandra' omkring i rummet
för att visa
att 'Nu är jag här'.
Och alla plastartiklar lossades gråta
och
stönade 'Det är han'.
Och det blir gråt och skrik och torka på
maskaran
när en plastartikel blir kär.
Han slog ner nån
stackars, ovanlig människa
för att visa vem som var en man.
Och
hans bästa vän, hans bästa vän
är en häftig tv serie
från Kalifornien.

Om du ville vara där
och vara med om allt
dethär.
Här får du se till och passa in
och se till att ditt
huvud är tömt.
För det är deras flykt från en
verklighet,
som dom för länge sen har glömt.
Och dom lever varje
dag,
denna statuskrävande dag.
För att lossas glömma bort
sina
tankar om en fin moral.
För dom vet att det är lätt att hitta sig
själv när man är ett skal.

Och nog fanns det väl dom som
hade
rätt så mänskliga värderingar.
Men dom var ändå
slavar under kyliga människors fysik.
För dom känner inte trycket
på stoppa statustävlingar.
Dom beställer och köper kärlek
till genvägars fysik.
Och den stora, fruktade mannen
han träffade
en annan plastartikel.
Hon tyckte om hans sätt att visa var skåpet
skulle stå.
Det var en ful kärlekskopia som en kronjuvel i
micken.
Ja det var tvingade kyssar
för att uppfylla kravet om att vara
två.
Ja en livskamrat, en livskamrat
som träffas i ett land i varsin
telefonautomat.

Och allt jag skulle vilja säga är att lyssna på
dig själv.
För ingen vill innerst inne vara en färdig
uteplastprodukt.
Och titta inte på andra innan du tittar på dig
själv,
för då kommer du att känna på en bekant
plastartikelprodukt.
Och låt aldrig din bästa vän bli en tv serie
från Kalifornien.

Om du ville vara där
och vara med om allt
dethär.
Här får du se och att passa in
och se till att ditt
huvud är tömt.
För det är deras flykt från en
verklighet,
som dom för länge sen har glömt.
Och dom lever varje
dag,
denna statuskrävande dag.
För att lossas glömma bort
sina
tankar om en fin moral.
För dom vet att det är lätt att hitta sig
själv när man är ett skal,
när man är ett skal,
när man
är ett skal.