Lars Winnerbaeck Spoeket Lyrics

Spoeket Lyrics

Säg har du nånsin gått genom skogen

klockan tolv mitt i natten någon gång?

Ja då kanske du vet vad som finns där

för det är spöken jag talar om



Det var sent på natten, månen var full,

jag hade spelat på en krog,

men vägen hem den var alldeles för lång

så jag genade genom en skog.

Men ack det var mörkt och jag såg ingenting

så jag snubblade på en sten,

och när jag tittade upp igen

blev jag bländad av ett sken.

Kanske var det för mycket alkohol,

kanske hade jag tuppat av,

men framför mina fötter

stod en rymling från en grav.

En kvinnlig skepnad som bländade,

vit i genomskinlig skrud.

Och jag märkte att det jag nu träffat på,

det var ingen vanlig brud.

Jag ville springa därifrån 

men kroppen rörde sig inte en tum.

Jag viftade med armarna,

då öppnade hon sin mun.

Och hennes tänder var större och vassare

än vad en människas brukar va'.

Då fick jag äntligen fart på benen,

och jag löpte rätt så bra

Och jag önskar jag hade kunnat

ta ett kort på denna fröken,

för när jag väl kom hem igen

sa dom; Lasse, det finns inga spöken.



Så natten därpå tog jag kamera med mig,

mod till mig och sa;

att nu ska vetenskapen

få vad den ska ha.

SÃ¥ i regn och rusk gav jag mig ut

i skogen där hon fanns.

Jag väntade och väntade

men hon var nån annanstans.

Och blixten slog ner i ett träd

som far ut mig med väldig fart,

jag tappade min kamera

och då stod hon där såklart.

Och jag fumlade efter kameran,

men jag satt fast i ett träd som brann,

och jag kom givetvis loss därifrån

precis när hon försvann.

Så nu har jag jagat spöken,

men vad gav det mig?

Jo blöta skor och brända kläder

och allt för denna tjej.

Så jag har nu bestämt mig

för att alltid vara snäll,

så om jag blir ett spöke

så ska jag bli fotomodell



För jag önskar jag hade kunnat

ta ett kort på denna fröken

för när jag väl kom hem igen

sa dom; Lasse, det finns inga spöken.