Imperiet Ballad Om En Gammal Knarkare Lyrics

Ballad Om En Gammal Knarkare Lyrics

In kom en gammal knarkare på Klara polistation
hans skor var våta och
hans ögon kalla
när han skulle tala fick han inte fram en ton
så
han kunde varken sjunga eller tjalla
vi la honom i en ensam cell hans säng
var våt av blod
så småningom gick han in och ut från
badhuset
en vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på
brevet stod
jag offrar mina skor för det gröna ljuset
jag
öppnade brevet och jag läste som så
hej bröder lyssna nu till
min historia
en gång var jag en vacker prins och lycklig som få
min
faders stolthet och min moders gloria

En vacker dag i meditid tog jag min
första sil då
öppnas mina ögon och jag skådar
bland alla
stackars jävlarna som åker runt i bil
och bor och dör och äter i
en låda
så jag gav bort min arvedel till första bästa svin
som
sprang iväg och köpte sig en fylla
jag bytte bort mitt vackra slott mot
amfetamin
som jag hade i små kapslar i en hylla

Och min fader dog
av vrede och min moder dog av gråt
och jag blev hatad utav mina
bröder
men jag gav väl fan i detta och jag gnolade en låt
där
jag bodde i en svinkvart på Söder
det sista som jag bytte bort det var
min vackra röst
mot adamsäpple och för fagra Eva
jag lade mig
att vila mellan två kvinnobröst
jag var trött och jag ville inte
mera

Här slutade brevet och inte ett öga torrt
och kommisarien
röt nå för satan
släp ut den fan ur cellen och se till att han
kommer bort 
så där låg vår knarkare på gatan
och vi
ändras som himmelen så klar och så ren
låt alla era
skenkänslor fara
ty denna vackra prinsen gav bort allt vackert
sken
därför skall han evinerligen vara 
han trodde ju gud fader
här i vår stad
det skulle ju bli till städes
trodde du ja men
femtio gamla kanrkare som han stod i rad
och stampade och skrek
halleluja

Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
och
lade i en plastpåse med hans spruta
sedan steg dom sakta mot himmelen
opp
och nu är klockan mycket
dags att sluta