Balladen Om Gustaf Blom Fră„n Boră„s Lyrics
Med gamle Highland Rover, en bÄt frÄn Aberdeen,
vi lÄg uti San Pedro och lasta gasolin,
DÀr trÀffa jag i dockan pÄ Texacos kontor
en man frÄn San Fransisco, som hade mött min bror
Men det var inte detta jag skulle tala om,
det var om mannen sjÀlv och hans namn var Gustaf Blom.
Jag smugglade Ă„t honom en flaska CalvadĂÂłs,
han var frÄn VÀstergötland men uppfödd i BorÄs.
Han talte med polisen och flaskan den gick klar,
vi lÀmnade San Pedro och körde till en bar,
det var ett slags speak easy, men blomman var betrodd
i Wilmington, Los Angeles och sjÀlva Hollywood.
PĂ„ nittitalet kom jag till New York som matros
pÄ Clara, sade Blom, det var en bark frÄn MönsterÄs,
i Nordatlanten fick vi en snöstorm ifrÄn Nord,
kaptenen, styrman och vÄr dÀckslast, allt gick över bord
Som jag var Àldst i skansen, sÄ tog jag nu befÀl
och segla pÄ kompassen till New Foundland, allt gick vÀl,
och nÀr vi kom till New York sÄ blev dÀr rÀttegÄng,
men jag gick klar och seglade som bÄtsman till Geelong.
Jag kom i sjÀlva rushen och reste för den skull
som digger ut till Narrow Mine, jag ville grÀva gull.
Jag grÀvde och jag vaska och skötte min affÀr,
och nÀr jag kom till Melbourne, ja, dÄ var jag millionÀr.
Jag ville ut och segla, jag ville lukta hav,
jag köpte mig en skonare, till Queensland mej begav,
Jag börja fiska pÀrlor, jag tappade mitt gull,
förlorade en halv million blott för en kvinnas skull.
Hon var frÄn Fidji Island, jag föll i hennes garn,
och tvillingar hon fick, det var tvÄ nÀstan svarta barn.
SÄ kom den tredje pojken, men den, mÄnntro, var vit
jag for till San Fransisco och tog pojken med mej dit.
DĂ€r har jag nu min business, jag har ett slakteri,
butiken ville jag att pojken skullet stÄ uti.
Men han sov alla dagar och söp varenda natt.
Hans hud var vit, hans ögon blÄ, men sjÀlen, den var svart.
Nu sitter han i Sing-Sing, utmÀrglad som ett lik,
och sjÀlv gÄr jag och sörjer i min blodiga butik,
men mina svarta pojkar frÄn Fidji, kÀra bror,
de plöjer Söderhavet blÄ och hedrar far och mor.
Jag tÀnker pÄ den tiden, jag lÀngtar ner till dem,
de Àr ju nÀstan svarta men de har ett lyckligt hem.
En skiftning i kulören, det gör vÀl ingenting
nej, hellre snÀlla svarta barn Àn vita i Sing-Sing!
|