Elvira Madigan Svartkonst And Tusenskã¶nor Lyrics

Svartkonst And Tusenskã¶nor Lyrics

När skymningen Faller anländer Han

För att skörda frukt jag låtit gro i Hans namn



En människa vit och blek som elfenben

PÃ¥ ett altare skuret ut ur stenen

HÃ¥rd och kall ur Bergets kam

Som en sista Gåva till gunst för Hans famn

"Låt mig se låt mig känna Din hand i min

Med klor som skär djupt i mitt skinn"

Vad det rätt väg att ta? Nu när slutet är här

Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär



Mötet är det första i sitt slag

Och från och med morgondagen

Skall jag leva för Hans synd

Men när kåpan Han faller till marken

Ser jag kvinnan framför mig

Jag låtit dräpa så grymt...



...Hon ser på mig och ler



Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med

Hänger ännu från Hennes hår

Och axlar ner på Hennes bara ben

Hon ser på mig och öppnar sen

Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin



Av alla synder jag begått

Var aldrig någon lika grym som den här

För sent förstår jag att jag själv

nu fallit offer för min Tro

Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå

Den svartkonst jag sår