Bjã¶rn Afzelius Hã¤xjakt Lyrics

Hã¤xjakt Lyrics

Inget verkar längre givet, inte ens att jag är jag. 
Det slår mej
ofta när jag skrivit nå'nting jag tycker verkar bra. 
För då
kommer det små troll ur väggen, och tomtar ut ur tavlorna, 
och
börjar dra varann i skäggen och slåss om hur jag borde va'. 
Det
fina är när folk man kände som tänkande och vacklande,

förnekar både släkt och vänner och går och blir
förkacklade. 
När dom dammar av den vita kragen och snörvlar som en
byråkrat, 
och när röster åke ner i magen, ja, då är det
riktigt jävla bra! 

Då får man höra dom jättelika
sanningarna 
höra dom religiösa blandingarna, 
höra hur allt i
själva verket är. 
oh yeah, hur det är. 

Jag tänker på
att för en tid se'n var allting Olof Palmes fel, 
och fyllehundarna
bevisen för att Folkhemmet var helt på sned. 
Så nu är alltså
Staden mogen att leda undersåtarna 
när den som vinglar ut från
krogen blir uppspikad på Golgata? 

Ja, nu finns det Vittnen som
jäser av förträfflighet. 
Vittnen som päser av beskäftighet.

Vittnen som säljer ut sin egen bror. 
oh yeah, egen bror.


Långt, långt bort i dimman sitter Makten på sin tron 
och
skriver på kontrakt med Djävulen. 
Vad bryr den sej om skriken
ifrån gruvan nedanför 
där dom maktlösa slår livet ur varann?


Jag lärde mej när jag var liten och tältkyrkan kom till byn,

att det är inte bara spriten som drar en männ'ska ner i dyn. 
Nej,
det gäller också dans och bio och kärlek under tonåren. 
Det var
nittonhundrafemtionio: Nu är vi äntligen på väg dit igen!


Så låt oss satsa, och klättra efter väggarna! 
Satsa,
och bränna alla kättarna! 
Satsa, här håller ingen halvmesyr.

oh no, halvmesyr!