Bjã¶rn Afzelius Hundra Mil Frã¥n Marianne Lyrics

Hundra Mil Frã¥n Marianne Lyrics

Som snöflingor i stormen far människorna förbi. 
Dom virvlar liksom
höstlöven inför sin sista strid. 
Det regnar över storstaden,
han fryser där han går. 
En främling ibland främlingar, en
vandring utan mål. 
Neonskyltarna speglar sej i bilar och betong, 
och
skyltdockorna ler som om dom nynnar på en sång: 
Kom närmare, kom
närmare, här säljer vi kurage, 
för en ringa slant kan du
känna dej som kung fast du är page. 
Och jag ser att du gråter,
Marianne. 

Nöjestemplen erbjuder sin lugnande musik 
och
gemenskapen man känner med en enarmad bandit. 
Och frälsarn bakom
bardisken han ler och fyller på 
och låtsas som det regnar när
nån brister ut i gråt. 
Och jag ser att du gråter, Marianne.


Marianne, hundra mil från din älskade famn 
i en treårig
ensamhet. 
Marianne, det kan slita det starkaste band, 
men vad bryr sej
väl makten om det. 

Han irrar runt i natten så langt ifrån sin
vän 
längs gränder där man erbjuder Den Stora Kärleken:

För hundra kronor får man se hur människan avlar barn, 
och
för tio till så får man ta den tidning man vill ha. 

Hans
feberblanka ögon ser hur bingohajarna 
får äta gamla kämpar
inpå bara knotorna. 
Och äldringarnas ögon speglar samma ensamhet

som den som är han skugga i hans tysta lägenhet. 
Och jag ser att
du gråter, Marianne. 

Marianne, han fick fara dit arbete fanns

sen dom plundrat er del av vårt land. 
Ändå känner han det
som om felet var hans 
att ni glider ifrån varann. 

Han stannar
till vid båtarna, han skälver som i kramp. 
För en kort sekund
så lockar vattnets oljemjuka famn. 
SÃ¥ knyter han sin bleka hand, och
vreden väller fram. 
Han viskar: Vi ska visa dom, vi lever ju, Marianne.

Och jag ser att du gråter, Marianne.