Bjã¶rn Afzelius Duncan Brady Lyrics

Duncan Brady Lyrics

Polisman Duncan Brady kunde inte komma ihåg 
om han började i kåren
-70 eller 72. 
Det kändes som om åren hade börjat flyta ihop,

och det var längese'n han tyckte att han fick nå't vettigt gjort.

Han satt i sin patrullbil och muttra' för sig själv: 
"Jag
borde slutat för längese'n." 
Tju'fem år på Manhatten,
först till fots och se'n i bil, 
var som en ändlös vandring i en
tunna full med skit. 
Han kände inte längre någon glädje i sitt
jobb, 
för hur polisen än försökte så gick brottsligheten
opp. 
Han stanna' sin patrullbil och tänkte för sej själv:

"Vi har förlorat för längese'n." 

Polisman Duncan
Brady tog en kaffe på det fik 
där han fikat varje kväll i tjänst
i drygt halva sitt liv. 
Han segla' mot negressen bakom disken, där hon
stod 
och sköljde glas och koppar som hon alltid hade gjort. 
Han
tänkte: "Hon har aldrig nån'sin haft en ledig kväll; 
Hon
borde slutat för längese'n." 

Han titta' ut mot gatan, och
den drägg som levde där. 
Hit vallfärdade dom som måste stilla
nå't begär. 
Det stod langare och hallickar och horor överallt,

och i rännstenen låg alkisar och trashankar som svalt. 
Han
tänkte: "42:a Gatan är ett jävla träsk. 
Dom borde
sprängt den för längese'n." 

Duncan Brady hade hustru och
en son på nitton år. 
Hans fru hade en älskare som hon träffa'
då och då. 
Men der rörde inte Brady, han var less på
kärringen 
för hon tjatade från det hon vakna' upp på morgonen.

Han skakade på huvudet och viska' för sej själv: 
"Jag
borde skilt mej för längese'n." 

För Brady var hans ende
som en främling i hans liv. 
Så blir det när man inte hinner ge sin
unge tid. 
Om den ene går till jobbet när den andre går i säng

så ser man först i efterhand hur tiden far iväg. 
Han
knäppte uniformsjackan och sucka' för sej själv: 
"Han gled
ifrån mej för längese'n." 

Duncan Brady reste sej
försiktigt för sin onda rygg, 
och knalla' in på muggen för att
lätta på sitt tryck. 
Men just som han var färdig så hörde
han ett skrik 
från baren, och ett ljud som om nå'n krossade porslin.

Han lösgjorde revolvern och väste för sej själv:

"Här borde hänt nå't för längese'n." 

I
baren stod två ynglingar i mask och grova skor; 
på golvet kröp
negressen runt i pölar av sitt blod. 
Den längre utav rånarna fick
syn på Brady först, 
så han höjde sin pistol och siktade mot
snutens bröst. 
Men Brady sköt direkt, och sedan sköt han om igen;

Han hade lärt sej för lenge se'n. 

När ambulanserna kom
fram till fiket var allting försent; 
Två vita unga män och en
negress fanns inte mer. 
Och snart var baren fylld av journalister och
polis, 
men Brady ville inte säja nå't om tragedin. 
Han satt i sin
patrullbil och muttra' för sig själv; 
"Jag borde slutat för
längese'n." 

För vad ingen annan visste var att Bradys egen
grabb 
var en av dom som dödes bakom rånarmaskerna. 
Han såg det
när man hade dragit av dom huvorna, 
och befälet fråga' Brady om han
kände mördarna. 
DÃ¥ nickade han sorgset mot den ene ynglingen:

"Han var en jag kände för längese'n."