Nu biter frosten igen och parkerna brinner som eld Och himlen över
Västerbron är gaslåge blå nu ikväll Jag ser ut över stan
du är där nånstans Ensam eller kanske i en annan mans
famn
Ett hår som kastar till i vimlet utanför en affär Jag
har sett det några gånger nu men du är inte där En doft går
genom rummet en röst i en biosalong Ett brev som aldrig kommer en radio
en sång
Jag längtar inte längre efter att ha dej här men jag
saknar dig Som om min själ har gått ifrån mej för att vara hos
dej så saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade träffat dej
där Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men jag saknar
dej
Nu lyfter dom båtarna ur kanalen, snart fryser fjärden till
is Snart sjunker dom här tonerna och taket ner i ett råkallt
dis Folk därute bryter upp och flyttar in från
småstäder, skogar från tristessens vinande vind Vi tar oss fram
så gott vi kan mellan dröm ochverklighet Vi blir vad vi väljer vi
blir vår ensamhet
Jag längtar inte längre efter att ha dej
här men jag saknar dig Som om min själ har gått ifrån mej för
att vara hos dej så saknar jag dej Jag önskar att jag aldrig hade
träffat dej där Såna som vi vet nog inte vad kärlek är men
jag saknar dej
Den här kärleken hänger kvar som en hemlös
hänger kvar i en bar Stolarna på bordet, alla har gått Han
sitter där han sitter som om han inget förstått
Som om min
själ har gått ifrån mej för att vara hos dej så saknar jag
dej Vid ett middagsbord bland folk i en tunnelbanevagn då saknar jag
dej Som vintern saknar våren som den kloke saknar dåren som en
salva över såren som herden saknar fåren saknar jag dej
När
jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg När jag tyngs
ner av en bröda pressas av en sorg som viskar i mitt öra att jag
varken kan eller vill älska igen, att min kärlek inte räcker
till Att jag är död för livet att det är över och
förbi När jag inte hittar någonting som jag finner nån glädje
i då saknar jag dej