In kom en gammal knarkare på Klara polistation hans skor var våta och
hans ögon kalla när han skulle tala fick han inte fram en ton så
han kunde varken sjunga eller tjalla vi la honom i en ensam cell hans
säng var våt av blod så småningom gick han in och ut från
badhuset en vacker dag dök han plötsligt upp med ett brev och på
brevet stod jag offrar mina skor för det gröna ljuset jag
öppnade brevet och jag läste som så hej bröder lyssna nu till
min historia en gång var jag en vacker prins och lycklig som få min
faders stolthet och min moders gloria
En vacker dag i meditid tog jag
min första sil då öppnas mina ögon och jag skådar bland
alla stackars jävlarna som åker runt i bil och bor och dör och
äter i en låda så jag gav bort min arvedel till första bästa
svin som sprang iväg och köpte sig en fylla jag bytte bort mitt
vackra slott mot amfetamin som jag hade i små kapslar i en
hylla
Och min fader dog av vrede och min moder dog av gråt och jag
blev hatad utav mina bröder men jag gav väl fan i detta och jag
gnolade en låt där jag bodde i en svinkvart på Söder det
sista som jag bytte bort det var min vackra röst mot adamsäpple och
för fagra Eva jag lade mig att vila mellan två kvinnobröst jag
var trött och jag ville inte mera
Här slutade brevet och inte ett
öga torrt och kommisarien röt nå för satan släp ut den fan
ur cellen och se till att han kommer bort så där låg vår
knarkare på gatan och vi ändras som himmelen så klar och så
ren låt alla era skenkänslor fara ty denna vackra prinsen gav bort
allt vackert sken därför skall han evinerligen vara han trodde ju
gud fader här i vår stad det skulle ju bli till städes trodde du
ja men femtio gamla kanrkare som han stod i rad och stampade och skrek
halleluja
Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp och
lade i en plastpåse med hans spruta sedan steg dom sakta mot himmelen
opp och nu är klockan mycket dags att sluta